Pepparmyntste, poesi och politik

Du vet hur det kan vara; man flänger hit och dit, möten ska klaras av, jobb ska levereras, en vän väntar på cancerbesked, en gammal pappa är ensam, klimatmötet ska bevakas, en grav ska vårdas, frivilligjobbet måste utföras, bokföringen bokföras, det ska fejsbookas och julfejas, glöggaftnar ska bevistas - livet snurrar. Och mitt i alla måsten finner du dig i en alldeles udda oplanerad situation och undrar hur du egentligen hamnade där. När du borde vara någon annanstans och göra något helt annat. Och du tänker: det här är ju underbart. Du får fatt i livskänslan. Precis så fann jag mig häromveckan. Sittandes på ett kafé vid cornichen i Alexandria, spelandes domino med en främmande människa, drickandes te på färsk mynta med Medelhavets brus i bakgrunden. Pratades om ting jag inte visste att jag tänkt på. Lyssnande. En eftermiddag gick och kraften kom.

Nu var jag förstås inte i Alexandria för att dricka te med poeter. Utan för att delta i lanseringen av en strategi om jämställdhet och medier i arabvärlden. Det skedde på Svenska Institutet i Alexandria med representanter från bland annat Palestina, Marocko, Tunisien, Saudiarabien, Jemen, Kuwait, Oman och Jordanien. Länder som i varierande grad präglas av konflikt, förtryck, brist på demokratiska och mänskliga rättigheter, som exempelvis yttrandefrihet, jämställdhet och organisationsfrihet. Strategin har utarbetat av CAWTAR, Center of Arab Women for Training and Research och är förankrad i Arabförbundet.
Under de två dagarna avhandlades flera omtvistade ämnen kortfattat, såsom hedersmord, religion, krig, konflikt och inte heller Israels ockupation av Palestina tog något större utrymme. Frågor om sexuell läggning togs inte alls upp.

Ur ett svenskt perspektiv kan man tycka att det är konstigt; kärnfrågorna förbigicks snabbt. Men jag insåg ganska snart att det gäller att vara försiktig, man vet aldrig vem som lyssnar. Det kan finnas infiltratörer. Dessutom tror jag att det är en taktisk riktig bedömning att formulera sig diplomatiskt. Frågan om kvinnors ställning är kontroversiell - men anses inte vara den viktigaste av maktfrågor. Kan man då bara kila in ett dokument på hög politisk nivå är det en grund att gå vidare från.

Strategin är inte dock helt ofarlig utan ställer krav som indirekt handlar om yttrandefrihet och kvinnoförtryck. För som Atadel Mejbri från CAWTAR sa: Jämställdhet hänger naturligtvis ihop med frihet. Jämställdhet kan alltså vara en smart väg att gå för att diskutera frihet i vidare mening. Rent konkret omfattar strategin också kvinnors möjlighet till arbete och avancemang i medievärlden och ett jämställdhetsindex för arbetsplatser har tagits fram.
Det ska också påpekas att en motsvarande strategi som rör medialt innehåll helt saknas i vår del av världen. Visserligen adresserar EU-kommissionen medier och kön i sin färdplan för jämställdhet, men utan några som helst krav på aktion eller implementering. Mediebilden av kvinnor och män är inte väsenskild i Mellanöstern och Skandinavien, mer är det fråga om gradskillnad. Mot bakgrund av det tycker jag det är grymt att man alls enats om en regional strategi.
Doftminnet av mynta dröjer sig kvar, liksom minnet av målmedvetna modiga journalister och aktivister./MJ (PT 091223)