Därför en yrkesgren i Allt är Möjligt

Hösten 2005 var vi några journalister som pratade mycket om kvinnor och medier, underrepresentationen på positioner med makt och de stereotypa kvinnobilder som förmedlades i många medier. Medierna skulle kunna spela en central roll i den demokratiska utvecklingen, men bidrar många gånger till att upprätthålla en världsbild som förhindrar framsteg.

Vi kände oss frustrerade över den utbredda stiltje som tycktes råda över landets redaktioner, trots att kvinnor utgör halva journalistkåren och trots att de flesta är överens om problembeskrivningen. I samma veva hörde vi talas om det Internationella nätverket för journalister med ett genusperspektiv. Vi kände inte till något liknande i Sverige och beslöt att starta en svensk gren av nätverket.

Vid vår första träff i Journalistförbundets lokaler den 8 mars 2006 deltog 25 journalister från såväl press som etermedier. Den mexikanska journalisten Erika Cervantes, samordnare för nätverken som finns i 14 olika länder inom det internationella nätverket, berättade om dess bakgrund och vi genomförde en workshop om hur vi i Sverige skulle kunna arbeta i fortsättningen.

Resultatet blev ett högst informellt nätverk med drygt 50 deltagare som kommunicerar via en e-postlista. Vi kallar den Hebbe-listan efter Wendela Hebbe, som blev Sveriges första kvinnliga yrkesjournalist när hon anställdes på Aftonbladet 1841.

Under hösten 2006 och våren 2007 träffades några av oss som är baserade i Stockholm på regelbundna luncher. Hösten 2006 deltog två av nätverkets medlemmar som internationella gäster på ett nationellt nätverksmöte i Spanien och hösten 2007 bjöd vi in Anna-Klara Bratt för att berätta om arbetet med att skapa könsbalans på tidningen Arbetaren. Under 2008 har det svenska nätverket för journalister med ett genusperspektiv varit väldigt latent. Samtidigt händer mycket inom det internationella nätverket, framför allt i Latinamerika. Just nu trappas till exempel hoten upp mot den mexikanska journalisten Lydia Cacho. Då sprids information via nätverket, och såväl enskilda medlemmar som organisationer kan utöva påtryckningar på berörda myndigheter och publicera uppgifter som gör det svårare för dem som står bakom hoten att agera. Lydia Cacho avslöjade högt uppsatta offentliga personer och affärsmän i ett maffialierat pedofilnätverk i boken Edens demoner, och fick Tulchovskystipendiet förra året.

Vi är en mindre grupp journalister som har ambitionen att utveckla samarbetet inom och mellan nätverken. Det talas mycket om vikten av nätverkande men alltför lite om vad som krävs för att få till stånd fungerande nätverk. Ofta går det bra i början men att entusiasmen falnar. Någon form av formalisering behövs för att ansvaret för att få saker att hända inte ska falla på alla och ingen.

Redan vid starten av Hebbe-listan deltog frilansjournalisten Maria Jacobson från det mediekritiska nätverket Allt är Möjligt. Vi såg tidigt möjligheter till samarbete, men också en fördel i ett särskilt nätverk riktat till yrkesverksamma journalister. Allt är Möjligt har lång erfarenhet av att arbeta med de frågor vi intresserar oss för och flera av de aktiva medlemmarna är eller har varit journalister. Därför känns det logiskt att utveckla samarbetet. Efter samråd med Maria Jacobson, som är ordförande i Allt är Möjligt, beslöt vi att bli medlemmar i den redan etablerade organisationen, och påbörja arbetet med en struktur inom ramen för Allt är Möjligt för det fortsatta arbetet. Tanken är att bevara ursprungsidén med Hebbe-listan - att verksamma journalister tar vara på erfarenheter och utvecklar idéer för att förändra journalistiken så att den blir mer jämställd, både vad gäller innehåll, arbetsmetoder och redaktionell struktur.

Den 11 juni gick en inbjudan om att medverka i yrkesgrenen ut på Hebbelistan och i slutet av augusti kommer ett möte att hållas för dem som visat intresse för att fortsätta samarbeta som yrkesgren inom Allt är Möjligt. Då ska vi diskutera mål, strategier och lägga upp en plan för verksamheten som vi kan presentera för Allt är Möjligts nästa styrelsemöte den 30 augusti.

Vid en konferens i Guatemala i maj, arrangerad av Nobel Women’s Initiative, deklarerade deltagarna att “Inget land eller samhälle kan göra anspråk på att vara demokratiskt så länge kvinnorna, som utgör hälften av medborgarna, förnekas sin rätt till liv, till mänskliga rättigheter, till trygghet och säkerhet.”

I en del nationer, som Iran, är kvinnors mindervärdighet lagstadgad. Det innebär till exempel att om en kvinna dör i en bilolycka utgår endast halva det livförsäkringsbelopp som gäller för män. Men även där lagstiftningen är könsneutral befästs strukturer som underordnar kvinnor genom maktförhållanden och mekanismer som är betydligt svårare att få syn på och behöver därför bekämpas strategiskt och enträget.

Journalistik med genusperspektiv är helt enkelt en demokratisk fråga. /JR

Verktygslåda för mediegranskare

Om Sim(o), Stiftelsen Institutet för mediestudier, har lanserat en verktygslåda för mediegranskare. Titta in på http://www.mediestudier.se/verktyg-for-din-medieutveckling.php för kunskap, tips och råd. /MJ

Om medier & jämställdhet i Almedalen

Tidningsutgivarna diskuterar jämställdhet i medierna under Almedalsveckan. Jämställdheten i media - finns den och på vems villkor? Jämställdhet är ett politiskt begrepp definierat som jämlikhet mellan könen. Det inkluderar därmed bland annat samma möjligheter till samhällsinflytande, ekonomiskt oberoende, företagande och utveckling i arbetet. Hur speglas jämställdhet i media?
Medverkar gör Carina Lundberg Markow, chef ansvarsfullt ägande Folksam, Gudrun Schyman, talesperson Feministiskt initiativ, Mikael Nestius, chefredaktör och ansvarig utgivare Stockholm City, Pontus Schultz, chefredaktör Veckans Affärer och Anna Serner, vd för TU är moderator.
Tid och plats: Söndag 28 juni, kl. 17:00 - 19:00, Almedalens Hotell

Allt är Möjligt bildar gren för yrkesverksamma journalister

Journalister från Hebbelistan har uttryckt önskemål om att vara med och utveckla samarbetet inom det Internationella nätverket för journalister med ett genusperspektiv. Inom ett väletablerat mediekritiskt nätverk skulle man kunna arbeta mer formellt och strategiskt. AäM bildar därför nu en gren för yrkesverksamma journalister! När Hebbe hade sin första träff 8 mars 2006 berättade Maria Jacobsson, drivande inom AäM, om the Global Media Monitoring Project. Redan då diskuterades samarbete i någon form. Nu skulle det kunna bli en verklighet! En inbjudan till yrkesgrenen i Allt är Möjligt har skickats ut på Hebbelistan. Följ utvecklingen här på bloggen. /LUR

Getting the balance right!

"Om medierna är en spegel av samhället som de bör vara, då krävs att de bättre reflekterar över att jämställdhet är en fundamental mänsklig rättighet."
Så inleds en guide till jämställd journalistik, nyligen publicerad av Internationella Journalistfederationen och UNESCO. Den ger en översikt över representation och stereotypa skildringar samt ger tips till ökad genusmedvetenhet i rapporteringen.
getting the balance rigt kan laddas ned på http://unesdoc.unesco.org/images/0018/001807/180707E.pdf
/MJ

Lag mot könsdiskiminerande reklam aktualiseras?

Säsongen för kroppsdisciplinering pågår för fullt. Kring de kroppsideal som förmedlas finns en hel del dubbla budskap. Skönheten kommer inifrån, sägs det. Samtidigt får vi veta att det är viktigt att lägga pengar och tid på att nå idealet. Retoriskt har marknaden lyckats med att framställa kroppsdisciplin som en emancipatorisk fråga.
En annan dubbelhet handlar om kroppsvikt. Samtidigt som kroppsidealet fortsätter att vara sjukt smalt blir befolkningen allt fetare. Det gäller både flickor och pojkar, kvinnor och män. Till barn - och vuxna - riktas också enormt mycket reklam för skräpmat, godis och läsk.

På reklamtavlor på stan matas vi med den ena tunna bikinimodellen efter den andra. I snart fyrtio år har en lag mot könsdiskriminerande reklam varit ett politiskt debattämne och föremål för ett antal utredningar. Det senaste betänkandet - Könsdiskriminerande reklam - kränkande utformning av kommersiella meddelanden, SOU 2008:5 - lämnades till regeringen i januari 2008.
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) lade den genast i malpåse. Hon påstår att en lag skulle innebära en inskränkning i yttrande - och tryckfrihetsgrundlagarna trots att lagförslaget går ut på att inte inskränka dessa friheter.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatte den senaste utredningen. Och får vi en rödgrön regering nästa gång det återupptas troligen arbetet med att begränsa exploaterande, diskriminerande och sexistisk reklam genom lagstiftning, åtminstone om man får tro vad som sägs i riksdagen den 29 april i år.
Vänsterpartiets Eva-Britt Svensson har också framgångsrikt drivit frågan i EU-parlamentet. Det resulterade i en resolution som kritiserar könsstereotyp reklam. (Det var så anmärkningsvärt att till och med New York Times gjorde en stor artikel.) Resolutionen är inte juridiskt bindande men ger en hint om hur pass allvarligt EU-parlamentet ser på saken. Därför är en röst på de rödgröna också i EU-valet viktig.

De flesta är eniga om att könsdiskriminering i reklam är en avart. Men de borgerliga partierna menar att frivillighet och självsanering är rätt sätt att komma tillrätta med problemet. Jag undrar hur långt deras tålamod sträcker sig? Branschen må säga sig vara för en sanering - men det har inte gett några nämnvärda effekter sedan början av 1970-talet då frågan kom på dagordningen.
I sitt utbud har medierna länge sluppit ett ansvar för jämställdhet. Det yttrar sig bland annat i den ojämna representationen av kvinnor och män i nyheterna, samt i utnyttjandet av kvinnor som objekt i till exempel reklam. Könsdiskriminering och kränkande bilder är inte förenliga med målet om jämställdhet eller med grundlagen i allmänhet. Könsdiskriminering i stort är inte tillåten i Sverige men paradoxalt nog fungerar yttrandefrihetsskyddet i praktiken som en tillåtelse att könsdiskriminera för kommersiella ändamål.

Det kan hävdas att könsdiskriminerande reklam är en åsiktsyttring i bemärkelsen att någon anser att det är så samhället ser ut, eller att det borde se ut så. Indirekt blir konsekvensen att marknadens kvinnosyn på ett subtilt sätt blir hela samhällets, eftersom reklam ges stort utrymme och är högljudd. Den dominerande definitionen av kvinnlighet förläggs därmed till kroppen - helt i linje med traditionen. Och i enlighet med det förmedlas att kvinnokroppen bör disciplineras.
Kroppen, särskilt kvinnokroppen, är ett slagfält för en mängd intressen, varav de kommersiella är mest framgångsrika. /MJ

Girl´s day and new paths for boys

Var namnet på ett europeiskt erfarenhetsutbyte i Köln den 13-14 maj. Representanter för regeringar och oberoende experter från Bulgarien, Danmark, England, Finland, Grekland, Litauen, Luxemburg, Polen, Spanien, Sverige, Ungern och Österrike deltog. Slutsatserna skilde sig inte mycket åt.
Exempel på vad deltagarna anser behövs för att förändra stereotypa könsroller och utveckla jämställdheten var bl.a. att man ska börja tidigt, redan i förskolan, med att uppmuntra flickor och pojkar välja otraditionella utbildningar/yrken, att myndighetspersoner, lärare, journalister och företrädare för fack och arbetsgivare behöver jämställdhetsutbildning, att kvinnor ska uppmuntras att ta ledande befattningar, att kampanjer krävs för att göra alla mera medvetna t.ex. om hur ansvar för hem och barn påverkar kvinnors deltagande i arbetskraften, att det behövs en infrastruktur, som gör det möjligt att kombinera förvärvsarbete med ansvar för hem och barn, att fler män måste engagera sig bl.a. för att påverka pojkars och mäns attityder, mäns våld mot kvinnor och sexualiseringen av kvinnor och att vi inte ska blanda ihop jämställdhetsarbete med andra former av diskrimineringsarbete.
Många var eniga om att detta förutsätter politisk vilja att förändra och en mer effektiv uppföljning och utvärdering av såväl lagstiftning som politiska beslut. Något som i tur förutsätter att regeringar, företag och organisationer avsätter tillräckligt med resurser för jämställdhetsarbete.
Läs mer om konferensen på bloggen http://blogs.ec.europe.eu/genderequalityexchange
SL

Ny styrelse i Allt är Möjligt

Den 29 mars valde Allt är Möjligts årsmöte en ny styrelse för 2009. Helt nya styrelseledamöter är Lena Ulrika Rudeke och Marita Johansen.
Lena Ulrika Rudeke är litteraturvetare på Göteborgs universitet, programproducent & föreläsningsansvarig ABF Göteborg, skribent, moderator, föreläsare. Hon har mångårig vana från kultur- och vetenskapstidskrifter, och är också initiativtagare till det mediekritiska nätverket MedieTrappan i Göteborg.
Marita Johansen har varit yrkesverksam journalist i mer än 25 år framför allt på Nerikes Allehanda. Har jobbat med det mesta på nämnda tidning: lokalredaktör, ungdomsredaktör, länschef, allmänreporter, radiotidningsjournalist och även varit klubbordförande under några år. Har varit projektledare för ett ungdomsprojekt liksom för en ny kultur- och nöjessajt och arrangerat NA:s Nära-konferenser för lokalredaktörer samt Gräv07 och Gräv09. I dag är Marita Johansson kultur- och nöjeschef tillsammans med en kollega i så kallat samledarskap. Hon har även ingått i NA:s genusgrupp under några år.
Till kassör valdes Anita Nordin, som varit medlem i styrelsen sedan 2003. Hon är socionom och journalist. Har varit med och producerat den Allt är Möjligts pedagogiska handledning till handboken samt den mediekritiska barnsajten verkligtviktigt.se. Föreläst i föreningens regi. Kassör, medlem i styrelsen sedan 2003.
Simone Lindsten är föreningens sekreterare. Hon har varit medlem sedan lång tid och har en bakgrund jämställdhetsexpert på Länsstyrelsen i Västra Götaland. Hon har flera styrelseuppdrag och politiska uppdrag i Göteborg.
Vice ordförande är Maria Edström. Hon arbetar som lektor på JMG, institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet. Har en bakgrund som journalist, disputerade 2006 med avhandlingen TV-rummets eliter. Föreställningar om kön och makt i fakta och fiktion. Har haft flera företroendeuppdrag inom det journalistiska området. Är sedan 2007 ledamot av GRN, Granskningsnämnden för radio och tv. Var med och bildade Allt är Möjligt 1992 och är nu tillbaka i styrelsen sedan 2008.
Maria Jacobson valdes till ordförande, en post hon också hade åren 2001-2006. Maria Jacobson arbetar som frilansande journalist och skribent sedan 25 år, för bland annat Arbetaren och Piteå-Tidningen samt har skrivit ett flertal rapporter, bokkapitel och böcker. För nätverket har hon föreläst i 15 år samt på uppdrag granskat press och utbildat redaktionell personal.
Till valberedning valdes Erica Hedin, mångfaldansvarig på Sveriges radio, Anna Broman Norrby, psykolog, och Frida Lundberg, redaktör.

Bokbord och årsmöte

På onsdag 25 mars finns Allt är Möjligt på MedieTrappan med bokbord. Kvällens gäst är Maria Persson Löfgren som tapar på temat Kvinna och krigskorrespondent. Kl 19, Trappan, Folkets hus, Göteborg.

På söndag 29 mars har Allt är Möjligt årsmöte kl 16. Välkommen"

Allt är Möjligt på filmfestival

Den 30 mars - 1 april ordnar Stockholms universitets studentkår en filmvestival i nära samarbete med engagerade studenter. I år blir temat Genus. Både kort- och långfilmer kommer att visas varvat med föreläsningar och workshops. Tanken är att man festivaldeltagarna ska diskutera hur film bidrar till att befästa eller ifrågasätta föreställningar om kön.
Allt är möjligt medverkar med en workshop om stereotyper i media. Förhoppningen är att AäM:s analysmetod ska kunna användas även för att analysera spelfilm. /SL