Därför en yrkesgren i Allt är Möjligt

Hösten 2005 var vi några journalister som pratade mycket om kvinnor och medier, underrepresentationen på positioner med makt och de stereotypa kvinnobilder som förmedlades i många medier. Medierna skulle kunna spela en central roll i den demokratiska utvecklingen, men bidrar många gånger till att upprätthålla en världsbild som förhindrar framsteg.

Vi kände oss frustrerade över den utbredda stiltje som tycktes råda över landets redaktioner, trots att kvinnor utgör halva journalistkåren och trots att de flesta är överens om problembeskrivningen. I samma veva hörde vi talas om det Internationella nätverket för journalister med ett genusperspektiv. Vi kände inte till något liknande i Sverige och beslöt att starta en svensk gren av nätverket.

Vid vår första träff i Journalistförbundets lokaler den 8 mars 2006 deltog 25 journalister från såväl press som etermedier. Den mexikanska journalisten Erika Cervantes, samordnare för nätverken som finns i 14 olika länder inom det internationella nätverket, berättade om dess bakgrund och vi genomförde en workshop om hur vi i Sverige skulle kunna arbeta i fortsättningen.

Resultatet blev ett högst informellt nätverk med drygt 50 deltagare som kommunicerar via en e-postlista. Vi kallar den Hebbe-listan efter Wendela Hebbe, som blev Sveriges första kvinnliga yrkesjournalist när hon anställdes på Aftonbladet 1841.

Under hösten 2006 och våren 2007 träffades några av oss som är baserade i Stockholm på regelbundna luncher. Hösten 2006 deltog två av nätverkets medlemmar som internationella gäster på ett nationellt nätverksmöte i Spanien och hösten 2007 bjöd vi in Anna-Klara Bratt för att berätta om arbetet med att skapa könsbalans på tidningen Arbetaren. Under 2008 har det svenska nätverket för journalister med ett genusperspektiv varit väldigt latent. Samtidigt händer mycket inom det internationella nätverket, framför allt i Latinamerika. Just nu trappas till exempel hoten upp mot den mexikanska journalisten Lydia Cacho. Då sprids information via nätverket, och såväl enskilda medlemmar som organisationer kan utöva påtryckningar på berörda myndigheter och publicera uppgifter som gör det svårare för dem som står bakom hoten att agera. Lydia Cacho avslöjade högt uppsatta offentliga personer och affärsmän i ett maffialierat pedofilnätverk i boken Edens demoner, och fick Tulchovskystipendiet förra året.

Vi är en mindre grupp journalister som har ambitionen att utveckla samarbetet inom och mellan nätverken. Det talas mycket om vikten av nätverkande men alltför lite om vad som krävs för att få till stånd fungerande nätverk. Ofta går det bra i början men att entusiasmen falnar. Någon form av formalisering behövs för att ansvaret för att få saker att hända inte ska falla på alla och ingen.

Redan vid starten av Hebbe-listan deltog frilansjournalisten Maria Jacobson från det mediekritiska nätverket Allt är Möjligt. Vi såg tidigt möjligheter till samarbete, men också en fördel i ett särskilt nätverk riktat till yrkesverksamma journalister. Allt är Möjligt har lång erfarenhet av att arbeta med de frågor vi intresserar oss för och flera av de aktiva medlemmarna är eller har varit journalister. Därför känns det logiskt att utveckla samarbetet. Efter samråd med Maria Jacobson, som är ordförande i Allt är Möjligt, beslöt vi att bli medlemmar i den redan etablerade organisationen, och påbörja arbetet med en struktur inom ramen för Allt är Möjligt för det fortsatta arbetet. Tanken är att bevara ursprungsidén med Hebbe-listan - att verksamma journalister tar vara på erfarenheter och utvecklar idéer för att förändra journalistiken så att den blir mer jämställd, både vad gäller innehåll, arbetsmetoder och redaktionell struktur.

Den 11 juni gick en inbjudan om att medverka i yrkesgrenen ut på Hebbelistan och i slutet av augusti kommer ett möte att hållas för dem som visat intresse för att fortsätta samarbeta som yrkesgren inom Allt är Möjligt. Då ska vi diskutera mål, strategier och lägga upp en plan för verksamheten som vi kan presentera för Allt är Möjligts nästa styrelsemöte den 30 augusti.

Vid en konferens i Guatemala i maj, arrangerad av Nobel Women’s Initiative, deklarerade deltagarna att “Inget land eller samhälle kan göra anspråk på att vara demokratiskt så länge kvinnorna, som utgör hälften av medborgarna, förnekas sin rätt till liv, till mänskliga rättigheter, till trygghet och säkerhet.”

I en del nationer, som Iran, är kvinnors mindervärdighet lagstadgad. Det innebär till exempel att om en kvinna dör i en bilolycka utgår endast halva det livförsäkringsbelopp som gäller för män. Men även där lagstiftningen är könsneutral befästs strukturer som underordnar kvinnor genom maktförhållanden och mekanismer som är betydligt svårare att få syn på och behöver därför bekämpas strategiskt och enträget.

Journalistik med genusperspektiv är helt enkelt en demokratisk fråga. /JR