Lag mot könsdiskiminerande reklam aktualiseras?

Säsongen för kroppsdisciplinering pågår för fullt. Kring de kroppsideal som förmedlas finns en hel del dubbla budskap. Skönheten kommer inifrån, sägs det. Samtidigt får vi veta att det är viktigt att lägga pengar och tid på att nå idealet. Retoriskt har marknaden lyckats med att framställa kroppsdisciplin som en emancipatorisk fråga.
En annan dubbelhet handlar om kroppsvikt. Samtidigt som kroppsidealet fortsätter att vara sjukt smalt blir befolkningen allt fetare. Det gäller både flickor och pojkar, kvinnor och män. Till barn - och vuxna - riktas också enormt mycket reklam för skräpmat, godis och läsk.

På reklamtavlor på stan matas vi med den ena tunna bikinimodellen efter den andra. I snart fyrtio år har en lag mot könsdiskriminerande reklam varit ett politiskt debattämne och föremål för ett antal utredningar. Det senaste betänkandet - Könsdiskriminerande reklam - kränkande utformning av kommersiella meddelanden, SOU 2008:5 - lämnades till regeringen i januari 2008.
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) lade den genast i malpåse. Hon påstår att en lag skulle innebära en inskränkning i yttrande - och tryckfrihetsgrundlagarna trots att lagförslaget går ut på att inte inskränka dessa friheter.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatte den senaste utredningen. Och får vi en rödgrön regering nästa gång det återupptas troligen arbetet med att begränsa exploaterande, diskriminerande och sexistisk reklam genom lagstiftning, åtminstone om man får tro vad som sägs i riksdagen den 29 april i år.
Vänsterpartiets Eva-Britt Svensson har också framgångsrikt drivit frågan i EU-parlamentet. Det resulterade i en resolution som kritiserar könsstereotyp reklam. (Det var så anmärkningsvärt att till och med New York Times gjorde en stor artikel.) Resolutionen är inte juridiskt bindande men ger en hint om hur pass allvarligt EU-parlamentet ser på saken. Därför är en röst på de rödgröna också i EU-valet viktig.

De flesta är eniga om att könsdiskriminering i reklam är en avart. Men de borgerliga partierna menar att frivillighet och självsanering är rätt sätt att komma tillrätta med problemet. Jag undrar hur långt deras tålamod sträcker sig? Branschen må säga sig vara för en sanering - men det har inte gett några nämnvärda effekter sedan början av 1970-talet då frågan kom på dagordningen.
I sitt utbud har medierna länge sluppit ett ansvar för jämställdhet. Det yttrar sig bland annat i den ojämna representationen av kvinnor och män i nyheterna, samt i utnyttjandet av kvinnor som objekt i till exempel reklam. Könsdiskriminering och kränkande bilder är inte förenliga med målet om jämställdhet eller med grundlagen i allmänhet. Könsdiskriminering i stort är inte tillåten i Sverige men paradoxalt nog fungerar yttrandefrihetsskyddet i praktiken som en tillåtelse att könsdiskriminera för kommersiella ändamål.

Det kan hävdas att könsdiskriminerande reklam är en åsiktsyttring i bemärkelsen att någon anser att det är så samhället ser ut, eller att det borde se ut så. Indirekt blir konsekvensen att marknadens kvinnosyn på ett subtilt sätt blir hela samhällets, eftersom reklam ges stort utrymme och är högljudd. Den dominerande definitionen av kvinnlighet förläggs därmed till kroppen - helt i linje med traditionen. Och i enlighet med det förmedlas att kvinnokroppen bör disciplineras.
Kroppen, särskilt kvinnokroppen, är ett slagfält för en mängd intressen, varav de kommersiella är mest framgångsrika. /MJ